Mer träning!

Igår var det onsdag och som vanligt gasade vi rejält med ett jättegäng från Mölndal. Även denna dag hade vi Mr Reck som dirigent. 64 hungriga cyklister suktade efter mjölksyra. Stegrande lagtempo i mindre grupper till Anneberg. Tävlingsfart i tre grupper upp till Ubbhult och avslutande 40/20 i mindre grupper tillbaka mot Inseros. Här hade Reck tänkt tävlingslek över Eskilsby och nerullning mot Göteborg men ALLA hade fått nog med syra i benen och trotsigt körde vi genvägen hem via Greggered. Smulor av cyklister kvar i klungan.

Ett fantastiskt komponerat pass – Tack Reck för att du förbarmar dig över oss tokstollar från Göteborg.

MEN vi börjar bli väldigt många på onsdagarna nu. Många otroligt starka cyklister kommer vilket är smickrande men det ställer också högre krav på oss ALLA. Ju fler vi är ju mer måste vi vara rädda om varandra. Det börjar hända för mycket på passen och ingen av oss från ASC vill att detta fortsätter. Gårdagen slutade med en mopedkrock och en ambulansfärd för en annan cyklist som gått på hjul och sedan fått tugga rejält med asfalt (som tur inga allvarliga skador – puh). På onsdag kommer vi börja med en säkerhetsgenomgång för att försäkra oss om att passen blir mer säkra – något vi alla vill och vi alla strävar efter. Saker som tas upp är att vi följer trafikregler, stannar vid rött, inte kör ut i korsningar, har reglementsriktiga cyklar för linje (inga tempopinnar etc) och att vi håller avstånd i klungan och att vi alla är klubbanslutna.

Nu till dagens holmgång i skogen. Levi (min yngsta son) har börjat köra mob och följer med mig till CK Masters träningar på torsdagar, på så sätt kör vi oss ordentligt trötta men i olika grupper.

Vid samlingen ser jag bara toksnabba cyklister (som Stjernman) och en dansk. Till min stora glädje kommer Marcus Johansson – en stjärna jag kan hänga av i skogen vilket inte är vanligt i mitt fall. Vi rullar iväg och mycket riktigt har jag ett övertag på Mackan. Men efter Bertilsson får grabben ett tuppjack och far iväg i ett jäkla tempo, jag orkar knappt hänga med och benen svider rejält – vad fasen händer? Men halvägs upp mot golfbaneslingan tar tempot ut sin rätt, jag passerar och Mackan som parkerar, hängs av och lämnas åt vargarna (jag väntar faktiskt in honom och ropar att vi kör över långspången men han är så bonkad att han inte hör mig utan kör åt ett helt annat håll utan att vi ser det. Lite gött känns det – i hela 10 sekunder för nu inser jag att det är jag som slagpåsen i gänget och resten av passet blir ett oändligt lidande, dom andra flyger ju fram på sina lätta heldämpande cyklar (nja Askerot och Per Lindberg kör hardtail men dom är ju å andra sidan komplett galna). Vi träffar förresten Mackan mot slutet av passet och han är lika glad som vanligt – skönt.

Nu sitter både jag och Levi i soffan med alldeles för svullna ben men det är väl det som är meningen – tack för kaffet och tack CK Masters för ett grymt bra pass i skogen.

Vi ses – till dess njut av värmen för snart kommer snön igen.

Patric