Folkfest och gött i Motala!

13432152_10208673695372644_1195820825591526035_n

Efter några års jagande av snabba tider bestämde jag mig för att aldrig mer köra runt Vättern, det är för mycket lidande, man hinner gräva för mycket i sitt inre och saker som sitter väldigt djupt in hinner komma upp till ytan (inte bra).

Men inför årets Vättern fick jag en förfrågan av Tommy i Team Tenson om att hjälpa dom med sitt mål på sub 08.30. Jag funderade lite – hade ju liksom bestämt mig men efter att ha funderat lite kände jag att det skulle vara kul att bidra med mina erfarenheter till ett gäng osedvanligt sköna cyklister.

Jag fick skjuts upp till Motala av bästa Martin Palm. Vi var tidiga upp så jag han hjälpa Anders i VOID montern några timmar. Väldigt kul att hjälpa cyklister klä sig i ”riktiga” kläder som dessutom är snyggast på marknaden.

13445677_10155047579784498_7549548757277890761_n

Sjukt att ha sig själv på väggen bakom, även om det enda man egentligen ser är en gigantisk näsa….. För några timmar fick jag känna mig som en kändis.

Hem till huset och hela kvällen gick åt till att få mobilerna brinna upp efter all sökning av olika vädersajter för väder. Det blir vad det blir tänkte jag och det blev det, vi var nog enda gänget som inte fick regn på oss, men vinden slapp vi inte.

Lördag morgon, klockan ringer, klockan är bara 5 – usch! Frukost, kläder på, ner med espressoburken i bakfickan – måste ju få njuta lite före start.

Inledande sträckan ner till Jönköping blev som det brukar bli, kantvind som skördar sina offer. Vi höll oss till vår ”gameplan” och låg på rätt sida när vi rullade in i Jönköping. Vi var nu bara 7 kvar från de startande 16 men vi tuffade på. Vi hade rygg på att samkört gäng från Kävlinge CE (KCE). Efter Jönköping ledsnade jag på att ligga på deras rulle – kändes som att jag slösade bort min energi på ingenting, jag gick med i deras kedja, trots att grindvakten typ försökt preja ner mig i diket. Rätt många i föll dock snart bort och Kävlingegänget började uppskatta tillskottet från oss när fler av Tensoncyklisterna tog för sig.

Stopp vid vattentanken efter Fagerhult. Efter stoppet fick vi igång en sjukt bra kedja med KCE och vi rullade på smidigt och fint i motvinden. Strax efter Karlsborg började jag känna mig färdig, började få tråkigt men inser nu att jag aldrig drack min Espresso – upp med den ur ryggfickan och bet upp kapsylen – aldrig någonsin har en espresso smakat godare – koffeinet rätt upp i skallen och benen fick kaninsprutt och helt plötsligt blev det roligt att cykla igen. Kedjan blev som vanligt mindre och mindre. Vid Boviken skulle vi stanna men KCE gänget skulle inte stanna fler gånger så vi bestämde oss för samma strategi, en viss panik uppstod hos några Tensonkillar – jag hade ju fått kaffe så jag jag var nöjd, skulle kunna köra ett varv till (not).

Vi hade nu typ tio minuter tillgodo för att klara vårt mål vilket var tur för efter Hammarsund var det TOTALT kaos i trafiken, massor av långsamma cyklister, massor av bilar i olika rinningar och massor av sinnesjuka cyklister som i princip gjorde vad som helst för att klara sina uppsatta mål, vi kunde i detta läge cykla lugnt och fint och hålla ihop truppen, ihop med KCE.

I mål i Motala på fina 8.24 och jag fick äran att krama både grönklädda Kävlingecyklister och de 6 andra Tensonkillarna. Sjukt roligt att få vara med och dela denna totala glädje som killarna kände efter lång tids förberedelse.

MEN hur kan det här spektaklet få hålla på år efter år. Det är ju på riktigt livsfarligt att cykla på det här sättet. På tok för många stressade totalt galna cyklister som jagar tider, blandat med motionärer som försöker ha trevligt med vänner och massor av bilar på vägarna. I år var jag rädd på riktigt större delen av resan. Så mycket sjukt farliga saker jag var med om, cyklister som genar i rondeller, kör på fel sida av refuger, smeker tanter med korg. Vi såg massor av krascher mellan snabba cyklister och långsamma cyklister. Jag tycker ärligt synd om de som är ute och försöker ha trevligt men måste vara rädda då det kommer JÄTTEklungor i hög fart och drar om på bredd. Man MÅSTE fundera över det här för det kan inte förutsätta så här, det ligger cyklister åt höger och vänster i dikena för att man blivit nerprejade av subcyklister. Man skall inte behöva vara rädd när man deltar i sådan här underbar folkfest.

Nu har jag bestämt mig – aldrig mer Vättern (tror jag)…….