Borås ca Mtb

När alla andra cyklar runt någon sjö, så var vi ett gäng från klubben som körde Mtb i Borås i dagarna två.

Lördag och hela familjen packades in i bilen för att vränga ut och in på lungorna. Väl framme  mötte vi Mattias Lundqvist som är klen och kör i h40 för han orkar inte riktigt köra 6 varv utan tyckte 4 var lagom. Frågade honom hur banan var och han sa att den var tokhård, det är nu jag fattar varför alla kör 30 klinga fram och skrattar åt min 36 klinga.

Full gas från start och tack vare att man inte hade några poäng i cuppen blev det till att starta sist och försöka avancera så gott det gick i fältet.

Tobbe trampade av kedjan sa han men tror bara han var trött och ville inte skämmas för att han blev varvad :-).

image

Efter fyra varv lämnade ryggen in då jag körde hardtail, och är jävligt klen. Kunde inte andas i slutet för det gjorde så jävla ont.

 

Söndag och nya tag och tog Thors trek istället för ryggen kändes som en gamal rostig Opel kadett. Jäklar vilken skillnad det var, kändes som man flög fram och min dåliga teknik spelade inte lika stor roll längre.

image

Enar blev varvad och förnedrad, Tobbe körde ”av kedjan igen” så de får nog träna lite i veckan. För att slippa bli förnedrade :-).

Mattias fegade igen för det värsta som finns är att få stryk av en kompis, det vet ju alla.

Så nu ligger man i soffan krökt, paj, kränkt men jäklar vad kul det var.

Mattias blev vist tvåa i går, kul för honom :-).

image

Folkfest och gött i Motala!

13432152_10208673695372644_1195820825591526035_n

Efter några års jagande av snabba tider bestämde jag mig för att aldrig mer köra runt Vättern, det är för mycket lidande, man hinner gräva för mycket i sitt inre och saker som sitter väldigt djupt in hinner komma upp till ytan (inte bra).

Men inför årets Vättern fick jag en förfrågan av Tommy i Team Tenson om att hjälpa dom med sitt mål på sub 08.30. Jag funderade lite – hade ju liksom bestämt mig men efter att ha funderat lite kände jag att det skulle vara kul att bidra med mina erfarenheter till ett gäng osedvanligt sköna cyklister.

Jag fick skjuts upp till Motala av bästa Martin Palm. Vi var tidiga upp så jag han hjälpa Anders i VOID montern några timmar. Väldigt kul att hjälpa cyklister klä sig i ”riktiga” kläder som dessutom är snyggast på marknaden.

13445677_10155047579784498_7549548757277890761_n

Sjukt att ha sig själv på väggen bakom, även om det enda man egentligen ser är en gigantisk näsa….. För några timmar fick jag känna mig som en kändis.

Hem till huset och hela kvällen gick åt till att få mobilerna brinna upp efter all sökning av olika vädersajter för väder. Det blir vad det blir tänkte jag och det blev det, vi var nog enda gänget som inte fick regn på oss, men vinden slapp vi inte.

Lördag morgon, klockan ringer, klockan är bara 5 – usch! Frukost, kläder på, ner med espressoburken i bakfickan – måste ju få njuta lite före start.

Inledande sträckan ner till Jönköping blev som det brukar bli, kantvind som skördar sina offer. Vi höll oss till vår ”gameplan” och låg på rätt sida när vi rullade in i Jönköping. Vi var nu bara 7 kvar från de startande 16 men vi tuffade på. Vi hade rygg på att samkört gäng från Kävlinge CE (KCE). Efter Jönköping ledsnade jag på att ligga på deras rulle – kändes som att jag slösade bort min energi på ingenting, jag gick med i deras kedja, trots att grindvakten typ försökt preja ner mig i diket. Rätt många i föll dock snart bort och Kävlingegänget började uppskatta tillskottet från oss när fler av Tensoncyklisterna tog för sig.

Stopp vid vattentanken efter Fagerhult. Efter stoppet fick vi igång en sjukt bra kedja med KCE och vi rullade på smidigt och fint i motvinden. Strax efter Karlsborg började jag känna mig färdig, började få tråkigt men inser nu att jag aldrig drack min Espresso – upp med den ur ryggfickan och bet upp kapsylen – aldrig någonsin har en espresso smakat godare – koffeinet rätt upp i skallen och benen fick kaninsprutt och helt plötsligt blev det roligt att cykla igen. Kedjan blev som vanligt mindre och mindre. Vid Boviken skulle vi stanna men KCE gänget skulle inte stanna fler gånger så vi bestämde oss för samma strategi, en viss panik uppstod hos några Tensonkillar – jag hade ju fått kaffe så jag jag var nöjd, skulle kunna köra ett varv till (not).

Vi hade nu typ tio minuter tillgodo för att klara vårt mål vilket var tur för efter Hammarsund var det TOTALT kaos i trafiken, massor av långsamma cyklister, massor av bilar i olika rinningar och massor av sinnesjuka cyklister som i princip gjorde vad som helst för att klara sina uppsatta mål, vi kunde i detta läge cykla lugnt och fint och hålla ihop truppen, ihop med KCE.

I mål i Motala på fina 8.24 och jag fick äran att krama både grönklädda Kävlingecyklister och de 6 andra Tensonkillarna. Sjukt roligt att få vara med och dela denna totala glädje som killarna kände efter lång tids förberedelse.

MEN hur kan det här spektaklet få hålla på år efter år. Det är ju på riktigt livsfarligt att cykla på det här sättet. På tok för många stressade totalt galna cyklister som jagar tider, blandat med motionärer som försöker ha trevligt med vänner och massor av bilar på vägarna. I år var jag rädd på riktigt större delen av resan. Så mycket sjukt farliga saker jag var med om, cyklister som genar i rondeller, kör på fel sida av refuger, smeker tanter med korg. Vi såg massor av krascher mellan snabba cyklister och långsamma cyklister. Jag tycker ärligt synd om de som är ute och försöker ha trevligt men måste vara rädda då det kommer JÄTTEklungor i hög fart och drar om på bredd. Man MÅSTE fundera över det här för det kan inte förutsätta så här, det ligger cyklister åt höger och vänster i dikena för att man blivit nerprejade av subcyklister. Man skall inte behöva vara rädd när man deltar i sådan här underbar folkfest.

Nu har jag bestämt mig – aldrig mer Vättern (tror jag)…….

Mer träning!

Igår var det onsdag och som vanligt gasade vi rejält med ett jättegäng från Mölndal. Även denna dag hade vi Mr Reck som dirigent. 64 hungriga cyklister suktade efter mjölksyra. Stegrande lagtempo i mindre grupper till Anneberg. Tävlingsfart i tre grupper upp till Ubbhult och avslutande 40/20 i mindre grupper tillbaka mot Inseros. Här hade Reck tänkt tävlingslek över Eskilsby och nerullning mot Göteborg men ALLA hade fått nog med syra i benen och trotsigt körde vi genvägen hem via Greggered. Smulor av cyklister kvar i klungan.

Ett fantastiskt komponerat pass – Tack Reck för att du förbarmar dig över oss tokstollar från Göteborg.

MEN vi börjar bli väldigt många på onsdagarna nu. Många otroligt starka cyklister kommer vilket är smickrande men det ställer också högre krav på oss ALLA. Ju fler vi är ju mer måste vi vara rädda om varandra. Det börjar hända för mycket på passen och ingen av oss från ASC vill att detta fortsätter. Gårdagen slutade med en mopedkrock och en ambulansfärd för en annan cyklist som gått på hjul och sedan fått tugga rejält med asfalt (som tur inga allvarliga skador – puh). På onsdag kommer vi börja med en säkerhetsgenomgång för att försäkra oss om att passen blir mer säkra – något vi alla vill och vi alla strävar efter. Saker som tas upp är att vi följer trafikregler, stannar vid rött, inte kör ut i korsningar, har reglementsriktiga cyklar för linje (inga tempopinnar etc) och att vi håller avstånd i klungan och att vi alla är klubbanslutna.

Nu till dagens holmgång i skogen. Levi (min yngsta son) har börjat köra mob och följer med mig till CK Masters träningar på torsdagar, på så sätt kör vi oss ordentligt trötta men i olika grupper.

Vid samlingen ser jag bara toksnabba cyklister (som Stjernman) och en dansk. Till min stora glädje kommer Marcus Johansson – en stjärna jag kan hänga av i skogen vilket inte är vanligt i mitt fall. Vi rullar iväg och mycket riktigt har jag ett övertag på Mackan. Men efter Bertilsson får grabben ett tuppjack och far iväg i ett jäkla tempo, jag orkar knappt hänga med och benen svider rejält – vad fasen händer? Men halvägs upp mot golfbaneslingan tar tempot ut sin rätt, jag passerar och Mackan som parkerar, hängs av och lämnas åt vargarna (jag väntar faktiskt in honom och ropar att vi kör över långspången men han är så bonkad att han inte hör mig utan kör åt ett helt annat håll utan att vi ser det. Lite gött känns det – i hela 10 sekunder för nu inser jag att det är jag som slagpåsen i gänget och resten av passet blir ett oändligt lidande, dom andra flyger ju fram på sina lätta heldämpande cyklar (nja Askerot och Per Lindberg kör hardtail men dom är ju å andra sidan komplett galna). Vi träffar förresten Mackan mot slutet av passet och han är lika glad som vanligt – skönt.

Nu sitter både jag och Levi i soffan med alldeles för svullna ben men det är väl det som är meningen – tack för kaffet och tack CK Masters för ett grymt bra pass i skogen.

Vi ses – till dess njut av värmen för snart kommer snön igen.

Patric

Kontakta oss