Hungriga vargar jagar bäst.

Idag samlas vi som vanligt vid Ericsson Mölndal. Sen så kör vi bort över Mölnlycke och Landvetter och tar oss över Härskogen och ner till Lerum och tillbaka till vårt äskade Göteborg.

Men som en flock hungriga vargar drar vi in på Aktivitus som har invigning av sina nya lokaler på Nedre Kasengården 3 på Kviberg. Där hälsar vi på Alfaparet Mattias och Sara och försöker äta upp allt som går att äta. Om det är någon som känner sig manad att försöka kränka en Monark så kanske det går att lösa (500 w till döden… ).

Puss å kram ses på stan.

/Fidde

Heja mackan!

Svärföräldrarna bor i Stenungsund och vi var där över påsken. Lycka då att Marcus Larsson har klubb och sköna träningspass i byn.

Idag stod det långdistans på agendan och jag ville vara med. Farten skulle vara lugn men jag jag insåg redan vid invigningen att det skulle bli annat. Underbara sträckor med fri fart ledde till jag mådde dåligt, Viktor bänkade, Marcus valde att cykla sista milen med tjejerna och Staffan ville hem!

Tack Ck Sundet för trevligt sällskap, extremt fina vägar längs havet på Orust samt det fin vädret.

Det enda som inte riktigt känns bra var när köttbullen sittandes hängde av oss alla i någon form av Cancellara ökning i backen efter Myckleby. Det är helt sjukt vilken fart den mannen har i låren när han bestämmer sig (att han dessutom är snygg gör att han förblir en våt dröm för oss alla).

image

Nu laddar vi alla för Båstad näst helg, men först skall vi leka på onsdag!

Bra träning igår!

Igår var vi ett väldigt stort och hungrigt gäng som samlades för träning. Cyklister från CC, GCT, Sundet, Passionista, Mölndal, ASC, och HCK rullade ut mot Mölnycke.

Lagtempo till Härryda i mindre grupper. Attacker förbi sängfabriken ner mot Eskilsby. Lagtempo in till Lindome. Återsamling och nervarvning tillbaka till stan. Alla som ville kunde köra sig själva sönder och samman, ville man inte kunde man rulla med och komma hem mindre förstörd (själv bad mina ben om vila på torsdagen efter några riktigt hårda dagar på sadeln).

Så här skall vi köra alla onsdagar, och vi hoppas att alla uppskattar passen. Har ni önskemål om hur vi skall köra så låt oss få veta dom.

Vi ses nästa onsdag kör vi igen, men då avslutar vi på Kviberg och kikar in på Aktivitus invigningsfest…..

IMG_1596[1] IMG_1603[1] IMG_1601[1] IMG_1598[1]

Moppe utan motor!

Idag ville jag cykla ute för solen ville visa sig. Fredrik var först lite sliten men ville ut, gött tänkte Alm, då blir det någorlunda lugnt.

En bit in på dagen kom meddelandet att han skulle köra TT hojen – wtf, där rök det lugna. mEN, en stund senare gick det att läsa: Lunkan här, jg kommer också på TT cykel!

Jag funderade allvarligt på att ställa in, men dum som man är rullade jag och mötte fidde!

Lunkan mötte vi på vägen till Landvetter. Vi körde Landvetter, Hindås, Rävlanda, Bollebygd och tillbaka till Landvetter. 53 km helvete för en idiot på linjehoj.

Jag svor över att jag inte limmat fast kardborre på överröret för killarna framför tog ju ingen vind…..

vindarna var elaka och ville kasta av mig, tur att man är svensk mästare i hjulsugning.

Fort gick det, snygga var vi, trötta blev vi men framför allt, glada var vi,

Tack för lektionen!

Fiddes ben älskar inte ovalklingor….

Upp som en sol, ner som en pannkaka!

Idag var det så dags för tävlinspremiär för ASC! Vi blev två till start då ML ringde och ställde in pga jobb (hårt att vara boss).

Jag och ungarna ramlade in en timme före start, hämtade ut nummerlapparna, välkomnade Enar och försåg honom med de nödvändiga. Gick runt och tjötade och glömde av att värma upp. PANIK, upp på trainern 15 minuter före start, upp till akuttröskeln, av med skiten och bort till start – puh! Go start.

Iväg och blev fast bakom rookien Johan Linhart som inte fick i en enda pedal (han fick stanna och börja om….). Kom iväg typ sist och fick börja med att jaga. Hjärtat – jo det vaknade.

Första varvet var lite rörigt med många attacker och många som ville iväg, inget höll dock. Jag hade fruktat backarna (som såg fruktansvärda ut på banprofilen) men dom var ju åkbackar,…..

Andra varvet och jag började leta mig upp klungan, det gick långsammare nu och ingen ville ta initiativ i backen så jag tog tag i saken och rykte till, kom ikapp Linhart som också tryckt på lite, fick in honom på rulle ihop med några andra. Vi gled iväg men inte tillräckligt, insåg i kantvinden mot mål att det inte skulle hålla och slog av, Då kom Enar upp och ville köra. Jag uppmanade honom till att ta min rygg och vila, gå på nästa attack eller vänta till nästa gång vi är i backen, då sticker du!

Vid varvningen ställer sig ett gäng och attackerar, Enar är hungrig och går med. Med ett leende släpper jag iväg dom då jag sitter i topp.Stefan Olgarsson och ytterligare en Skaracyklist stöter ikapp. Gött, där satt den, och på det första tävlingen!

MEN Enar, som inte direkt är känd för att vara den smartaste killen i klungan släpper sitt hjul och slår av på farten (för att som han säger i efterhand, ”jag trodde inte att detta var den rätta utbrytningen”). Jo tjenare – Skara hade 39 man till start, fick med två och hade grym disciplin. Jag var rökt och orkade inte stöta!

Nu gick tåget och resten av klungan såg dom glida iväg.  Det vara bara att sätta sig i klungan och försöka njuta av de resterande 5 milen tillbaka till mål för utbrytningen såg vi aldrig igen, inte minst för att Skara gjorde jobbet och dödade allt och alla som försökte (bra gjort av dom).

image

Foto – Linda Linhart

Linda har fångat dagens bild vid varvningen, som ni ser här stöter Olgarsson (mannen med sprätt i benen). Det goa här är att Enar redan sitter med i utbrytningen och Olgarsson är på väg dit……

Bara att ta nya tag!

Jönköpings varvbana var en riktigt bra tävling, rolig bana och bra arrangemang och det kändes som att formen var helt illa trots allt.

PS Enar jag älskar dig, för inte ens dagens miss kunde förstöra Sveriges skönaste leende, du var lika glad som vanligt vid mål DS

 

 

I väntan på förnedringen!

Medan dom andra smörjer kråset i Frankrike gör vi vår plikt hemma i sverige. pappa och Enar gör idag tävlings premiär i Jönköping. Banan borde passa spinkoEnar som handen i handsken eftersom att han har imagehöghöjds tränat i alperna i 2 månader. Pappa är en gammal och ful man som sitter i bilen och väntar på förnedringen. /Snygg Valle

Tio små cykelpojkar…. (eller hur en klunga på 7 blev 3)

Enar ringde mig kl halv fem och med skräck i rösten frågar: Skall vi verkligen köra?

Han satt i en bil hem från Borås och vädret var allt annat än bra, men hemma hos oss var det uppehåll! Kanske var Linnestan enda stället i Sverige där det börjat torka upp så jag uppmanade honom att infinna sig klockan 6.

Vi var 7 stycken som rullade från Ericsson i ymnig regnfall.

Vi kom inte längre än till Kållered innan Rikard kastade in handduken. Min egna teori är att han kände rädsla för farten när vi gubbar gick över och körde på diesel (men sanningen var nog att Rikard kände att hans träning kunde bli hårdare om han körde själv…).

Efter Lindome körde vi lagtempo och här flög nästa cyklist av (Glenn tror jag du hette och kanske var du dagens hjälte för ditt leende när vi mötte dig hemma igen visar att du kommer tillbaka och med tiden kommer bli hård). Lomander visade sig starkast och fick dra mest.

Attackcyklingen från Anneberg mot Inseros pulveriserade benen och när vi gick över till lagtempo för att hämta in den bortflyende Lomander dog mina gubb-ben och Enar visade varför han har smeknamnet ”Mr VO2max”.

Ytterligare ett långt lagtempo och vi var nu 4 eftersom att Micke vänt hem. Vi gick runt alla fyra och farten var ett resultat av fyra mycket trasiga ben.

Johan vinglade hem till Otto, jag, Enar och Magnus rullade in mot stan.

När jag sedan cyklade genom stan och i sakta gemak cyklade upp för Viktor Rydbergsgatan hörde jag hur en dåre jagade mig på rullskidor, jag orkade inte bry mig, benen var trötta och jag tog det lugnt, men killen gav sig inte. Han var helt galen, till slut fick jag trycka till lite, men i nästa rödljus kom han igen. När jag vände mig om så möttes jag av ett stort leende, det var ju Filip Askerot som lite som avslutning roade sig med att jaga cyklister genom stan. Vi hade sällskap ochefter att han berättat lite historier om Vasaloppet och om att han slagit Thor, Fidde, Erik och alla andra sk skidåkare mådde jag bra hela kvällen – tack Filip!

 

Kontakta oss